/I Bergrummet möts vi i ett annat illusionsnummer utfört av Pelle Perlefelt. Som vanligt kan man inte gå in i rummet utan tvingas stå vid skranket och kika in, denna gång på ett jättelikt mansansikte upplyst endast av en rad små, svaga ljus (lampor).Vagheten är verkets styrka, ansiktet tycks målat direkt på stenen, vara ett med klipprummets fondvägg.Det som gör illusionen fullständig är att Perlefelt genom sin ytbehandling efterliknat klippans struktur och mörker. Det är genom ytan han skapat denna gudabild som tycks vara nästan lika gammal som berget./CRISPIN AHLSTRÖMArtikelstycke hämtat ur recension av utställning i Bergrummet, Konstepidemin Göteborg